Sluta romantisera autism

Om gullifierade funktionsnedsättningar

”Syns man inte, finns man inte” brukar det heta, och i media är representationen av funktionsnedsatta närmast obefintlig. De sällsynta gånger en funktionsnedsatt karaktär får vara med i en film, bok eller serie förskönas, förlöjligas eller kompenseras deras nedsättning.

Så gott som varje gång jag berättar om en närstående med autism får jag frågan ”åh, har hen något som hen är jättesuperbra på? Typ matte eller teknik? Så brukar ju autister vara!” Och jag förstår varför man frågar, för i media är det ju alltid så. De få gånger en person med funktionsnedsättning får synas i media är det nästan alltid någon som blivit förlamad till följd av något fantastiskt hjältedåd där hen räddade livet på hela sin armé, eller en person med autismspektrumdiagnos som trots svårigheter att läsa av sociala sammanhang är en älskvärd person som framför allt är supersmart. Exempel på detta är Raymond Babbit i Rain Man, Sheldon Cooper i The Big Bang Theory eller Fiona Helbron i Elementary. Visserligen är det jättefint att man visar att människor är så mycket mer än sina funktionsnedsättningar, och fortfarande kan leva fantastiska och rika liv, och dessa exempel är jättebra karaktärer som absolut ska finnas kvar, men det blir också otroligt förminskande när det är den enda bilden av funktionsnedsättningar som visas. Det är nämligen inte alls särskilt vanligt att personer med autism blir genialiska superprogrammerare. Många behöver gå i särskola, personlig assistans och olika kommunikationshjälpmedel. Det är inte ovanligt att en person med autism inte kan prata, skriker, slåss och vägrar gå utanför dörren om det regnar, eller enbart kan tänka sig att äta mat som är gul. Autismspektrat är oerhört brett. Det är inte bara Aspergers och andra högfungerande autismspektrumdiagnoser. Det kan också vara en väldigt grav funktionsnedsättning som innebär jättestora begränsningar för individen och de anhöriga. Dessa personer är precis lika värdefulla och har precis samma rätt till ett fantastiskt liv som alla andra människor. Medias behov av att ”kompensera” tillståndet med exempelvis superintelligens gör mer skada än nytta, då det dels ger en helt felaktig och mycket förenklad bild av en väldigt omfattande funktionsnedsättning och dessutom föreslår att dessa människor måste väga upp sin ”brist” med att istället vara genier. Dock ska vi kanske vara tacksamma att autism överhuvudtaget blir representerat, till skillnad från i stort sett alla andra funktionsnedsättningar.

Det är dags att lyfta fram alla sorters människor! Var är alla karaktärer med cerebral pares – den vanligaste orsaken till rörelsehinder hos unga? Ge oss karaktärer med Downs, karaktärer som sitter i rullstol utan att behöva vara krigshjältar och visa oss även påfrestningar, rädsla, svåra familjesituationer och funkofobi. Kort sagt: visa funktionsnedsatta respekt genom att sluta förminska och förgulliga deras situation.

Emma Westin, AB Assistansbyrån Vilja

Alla bilder är lånade från www.imbd.com

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *